Vaknade i går morse med smärtor på "rätt" ställe. I fredags kväll tog jag max dos smärtstillande. Vred på foten det knakade small till rätt så duktig.

Helt möjligt att jag lyckats med bedriften att vricka foten och att det släppte. Är inte alls lika svullen och det blå svarta verkar ge sig.

Blev kidnappad av en god vän i går som tog med mig till ett fik i centrum .

Semla och kaffe till frukost jag tror att min vän han visste precis vad jag behövde :-).  

Jag är rörd av alla fina hjälpsamma människor jag har omkring mig. En del har hört av sig via tele,sms , mejl. Utefter dem möjligheter dem har.

En kom med en ask Marianne mix och en saffranslängd. Sånt gör att man orkar lite till :-).

I morgon ringer jag kliniken igen för att kunna få en tid för borttagning av stygnen och ett nytt läkarintyg där det framgår att jag är opererad och inte bara har ökad ömhet i hallux valgus.

Kliniken som utförde operationen går inte att nå. Det skulle skickat en tid för att ta bort stygn. Om jag hade frågor eller så så skulle jag ringa. I onsdags morse lät det så här - Vi har stängt onsdag och torsdag pga utbildning om det gäller frådor om operationer på fredag ring nr xxxxxxxxxx. 

På förmiddagen lät det så här - Hej och välkommen tilll våra öppet tider är måndag till fredag mellan kl 8-16,30 telefon tid förmiddag 10-11 eftermiddag 13-15. inte på eftermiddagen på fredagar.

Attans attt jag lyckades med bedriften att faktiskt sova just mellan kl 10 och vaknade 11,08.

Det betyer jag kan inte få infon jag aldrig fick. Hur ska det vara ? Hur ska jag förhålla mig med med min fot? Vad har man gjort med min fot är det skruvar däri eller stift eller vad ? ska det göra så här ont? Ska det vara så här blått?

Jag har i mitt foten i högläge googlat kollat andras bloggar och har inte sett eller läst om någon där foten är lika blå som min vid vristen och ankeln och ja det känns inte ok. Jag har ilande smärtor och tar fortfarnde de starka tabletterna. Sätter ned foten men det gör ont!

Jag funderar att göra som sjukhuset föreslog i går. Ta mig till akutmottagningen så de får röntka och kolla foten!

Roligare kan man nog ha en fredag kväll ! Det är ju inte heller direkt jätteskoj att  ligga här med foten i högläge!

Kliniken där jag opererades har stängt i två dagar pga av utbildning. Man kan bara nå någon om det gäller en fråga om kommande operation.

Kanske är det bra att de utbildar sig ? Behövligt? Nja det vet dem bäst själva förmodligen.

Kontakade sjukhuset och fakta enl dem. Jag borde ha haft ett par kryckor med mig ut från kliniken.

Nu väntan med hopp om att det inte förvärrades.

En sak är benhård på JAG SKA PÅ TAKIDA konserten i vår! Jag ska vara på fötter tills dess!

I wanna rest my bones! The sun is shining now! But still im feeling cold!

Ensamstånde mamma och nyopererad. Nog för att min nio åriga dotter är en mycket emapatisk och hjälpsam tjej. Men det innebär iaf att en hel del saker behöver göras. 

I dag har jag varit utanför ytterdörren! Helt underbart faktiskt. Resultatet iof foten svullnar så fort jag ens tänker på att jag ska ha ned den.

Så min fot den åker upp i högläge var som när som.När jag bortar tänderna tex då har jag foten i högläge på vattenbehållaren på toastolen.

Förmodligen kommer det resultera i att jag till våren när bandaget är borta att kunna gå ned i både split och spagat!

Jag kommer bli den vigaste nästan 40 åriga mamman i området och äga gräsmattan utanför huset!

Vaknade med grymma smärtor trots att jag petat i mig dem starka smärtstillande jag hade.

Jag låg på soffan med foten i högläge jag försökte att sätta ned hälen. Ett besök på toa det behövde jag.

Jag försökte verkligen. Kom att tänka på i min kläkammare därinne i hörnet där står mina kryckor från förr.

Jag stapplade mig ut i hallen. Det gjorde så himla ont jag klarade det inte.

Det gjorde för ont!

Framför spegeln i hallen där säckade jag ihop. Jag sa till mig själv - Bara halva vägen kvar du klarar detta det går. svetten och tårarna rann. Men jag klarade det jag kunde åla mig dit och fiska fram dem.

Toa besöket jag kunde ta mig fram med hjälp av kryckor till det var ljuvligt.

På förmiddagen bandaget blev mer blodigt. Smärtorna var grymma Ringde rådgivningen som sa åk till akuten vi faxar att du kommer.

På akuten där träffade jag ortopeden som opererade mig när jag bröt den andra foten för fem år sedan.

Han frågade var jag utfört operationen ? Frågade mig om jag visste att jag inte borde ha satt ner foten första dygnet ? Han sa - Visserligen du är remmiterad härifrån och till dem, men jag vil fråga för jag ser att du är inte bekväm med detta. Han sa lite fint fast det kanske finns andra metoder men när vi gör här på sjukhuset..

Klart jag inte visste för jag lever ju på 20hundratalet! Och då behöver man inte kryckor!

Ortopeden på specialistmottagningen jag blev remmiterad till sa - Vi lever på 20hundra talet!!

Jag var lycklig inga kryckor. Jag har ju brytit den andra foten två ggr inom loppet av ett år när min flicka var 5år och visste mycket väl vad kryckor kan innebära. Ortopeden missade garanterat inte min inställning till det.

Jag hade valt pest eller kolera om kryckor hade nämnts. Jag hade valt att hoppa över operationen och ist haft ont. Låter kanske aningen destruktivt. Men jag vet jag känner mig själv och jag har som sagt varit med om kryckor och ensamstående förr. 

Det var som sköterskan sa när bedövningen släpper kan det göra ont. Damen på Apoteket rekomenderade mig att ta tabletterna direkt jag kom hem så att jag lindrade smärtan innan den uppstod.

Nog sjutton fick jag smärta! Det gjorde så grymt ont. Jag lyckades slumra med foten i högläge. 

Blev förskräckt när jag vaknade till igen! Bandadget var alldeles blodigt undertill. 

Ringde förskräckt till rådgivningen som sa upp med foten i högläge lägg tryckförband.

Åhh såna himla smärtor jag skulle försöka lägga mer tryckförband. Det var obeskrivbart.

Tack och lov fina bra grannar som kom ned hjälpte mig försökte kolla slutar det blöda eller inte.

Till slut så konstaterade vi att det är nog okej bandaget verkar inte bli rödare nu iaf.

Operation kl 09.00. 

Lokalbedövning som sätts i ankeln med sprutor. Jag var rädd så jag trodde jag dog en stund. Nöp mig i armen insåg bäst jag ber om lugnande.

Jag fick ett par lugnande tabletter tur det för det drog ut på tiden med alla förberedelser.

Det var jobbigt,riktigt jobbigt att ligga där på britsen och höra och veta vad dem gjorde.

Att samtidigt höra de prata med varann. När de sa - OJ ta fram röntken maskinen!! drog jag filten över huvudet och skakade i smyg därunder tror jag. 

Jag hörde de mumlade om nåt att jag kan nog lösa det ändå. Fast jag behöver nog röntken maskinen iaf. Det kanske är nåt gammalt detta.

Jag vet inte än i dag om något gick fel eller om det ska vara så. Kände mig inte bekväm iaf.

Efteråt bjöd de på fika. Smakade bra eftersom jag inte fått äta dricka eller något ca två timmar innan.

Läkare och sköterskor hade inte tid med mig efter operationen.

Intyg och tid om stygn borttagning skulle skickas till mig per post. Recept på smärtillande fick jag i handen.

Läkaren han lovade ju inga kryckor behövs. Så himla underbart jag kunde ju gå därifrån helt själv utan några himla kryckor jag gick till apoteket några hundra meter bort alldeles utan kryckor. Min stövel i ena handen och receptet i andra handen.

En väninna hämtade mig utanför och skjussade hem mig.

Jag var hur glad och nöjd som helst tänkte men så himla bra det här blir inte så farligt jag kan ju stödja mig på foten. Så faschinerad av den moderna operationstekniken. 

så här ser foten ut som paketerad :

Minns inte exakt men i början av december tror jag det var. Besökte specialistortopeden jag blivit remmiterad till.

Han bad mig lägga fötterna på britsen han såg på den högra och sa - Oj oj. Klämde på den och sa operation behövs.

Diagnos Halluxvalgus,Artros och hammar tå. Dvs återigen nämnde man din tå är utbränd kan man säga den är sliten.

Själv sa jag  - Nehe du vänta ett ögonblick va? Här finns ett problem. Problem är till för att lösas!

Det vore helt uteslutet för mig att hoppa på kryckor i några åtta veckor. Det kommer inte på fråga! Vad har vi för andra lösningar på detta?

Ortopeden skrattade och sa - Vi lever på 20hundra talet. Det kommer inte behövas några kryckor du får en specialsko på en gång. Det kommer ta ett par dagar sedan kan du gå på hälen med din sko.

Jaha bara acceptera läget vänja sig vid tanken att operation är nödvändig!