Ortopeden på specialistmottagningen jag blev remmiterad till sa - Vi lever på 20hundra talet!!

Jag var lycklig inga kryckor. Jag har ju brytit den andra foten två ggr inom loppet av ett år när min flicka var 5år och visste mycket väl vad kryckor kan innebära. Ortopeden missade garanterat inte min inställning till det.

Jag hade valt pest eller kolera om kryckor hade nämnts. Jag hade valt att hoppa över operationen och ist haft ont. Låter kanske aningen destruktivt. Men jag vet jag känner mig själv och jag har som sagt varit med om kryckor och ensamstående förr. 

Det var som sköterskan sa när bedövningen släpper kan det göra ont. Damen på Apoteket rekomenderade mig att ta tabletterna direkt jag kom hem så att jag lindrade smärtan innan den uppstod.

Nog sjutton fick jag smärta! Det gjorde så grymt ont. Jag lyckades slumra med foten i högläge. 

Blev förskräckt när jag vaknade till igen! Bandadget var alldeles blodigt undertill. 

Ringde förskräckt till rådgivningen som sa upp med foten i högläge lägg tryckförband.

Åhh såna himla smärtor jag skulle försöka lägga mer tryckförband. Det var obeskrivbart.

Tack och lov fina bra grannar som kom ned hjälpte mig försökte kolla slutar det blöda eller inte.

Till slut så konstaterade vi att det är nog okej bandaget verkar inte bli rödare nu iaf.

Operation kl 09.00. 

Lokalbedövning som sätts i ankeln med sprutor. Jag var rädd så jag trodde jag dog en stund. Nöp mig i armen insåg bäst jag ber om lugnande.

Jag fick ett par lugnande tabletter tur det för det drog ut på tiden med alla förberedelser.

Det var jobbigt,riktigt jobbigt att ligga där på britsen och höra och veta vad dem gjorde.

Att samtidigt höra de prata med varann. När de sa - OJ ta fram röntken maskinen!! drog jag filten över huvudet och skakade i smyg därunder tror jag. 

Jag hörde de mumlade om nåt att jag kan nog lösa det ändå. Fast jag behöver nog röntken maskinen iaf. Det kanske är nåt gammalt detta.

Jag vet inte än i dag om något gick fel eller om det ska vara så. Kände mig inte bekväm iaf.

Efteråt bjöd de på fika. Smakade bra eftersom jag inte fått äta dricka eller något ca två timmar innan.

Läkare och sköterskor hade inte tid med mig efter operationen.

Intyg och tid om stygn borttagning skulle skickas till mig per post. Recept på smärtillande fick jag i handen.

Läkaren han lovade ju inga kryckor behövs. Så himla underbart jag kunde ju gå därifrån helt själv utan några himla kryckor jag gick till apoteket några hundra meter bort alldeles utan kryckor. Min stövel i ena handen och receptet i andra handen.

En väninna hämtade mig utanför och skjussade hem mig.

Jag var hur glad och nöjd som helst tänkte men så himla bra det här blir inte så farligt jag kan ju stödja mig på foten. Så faschinerad av den moderna operationstekniken. 

så här ser foten ut som paketerad :